tisdag, januari 13, 2009

Det är en makalös manick

Igår och idag har vi sysslat med metrik på föreläsningarna. Jag gillar verkligen den här kursen! Nu borde jag egentligen skriva klart min textanalys och förbereda mig för hemtentan vi får ut i morgon, men i stället provade jag DN:s sonettmaskin, som vår lärare tipsade om idag. Mycket träffande inledning!

Hur mycket kan ens intellekt prestera?
Man undrar vad ens hjärna kan förmå
Nu gnuggar man förtvivlat sina grå
På fredag är man tillsagd att tentera

Man vet att detta inte får fallera
Det mål man har i sikte ska man nå
Och alla dumma töntar ska man klå
De ska få se på en som kan studera

Det här att vara ung, det är en mara
Man måste hålla koll på ny musik
Man saknar pengar, liksom lust att spara

Man säger: "Visst är jag Bob Dylan-freak!"
Man hävdar att man luffat i Sahara
Man diskuterar Nietzsches estetik

(Nördvänner: lägg märke till att maskinen konstruerar sonetten efter klassiskt italienskt manér i sextetten)

2 kommentarer:

Anna sa...

Har ni börjat med sådana roliga saker! Vad avis jag blir! Jag hörde att vi fick flera dagar på oss att bli klara med inämningsuppgifterna, stämmer det? Och ja, jag ÄLSKAR länk-funktionen :)

Johan sa...

Vad snabbt ens liv helt plötsligt kan forcera!
Och inte har man kunnat förutspå
Nu gnuggar man förtvivlat sina grå
Det känns som om man skulle explodera

Man mular sina kompisar med lera
Man skriker så man närapå blir blå
Då nyper någon plötsligt i ens tå
Ens kropp, ens minne ­ allt tycks haverera

Kan någon enda människa förklara!
Man anar ett slags tillvarons komik
Det är ens öde, att man dömts att vara

Man köper välling i en jourbutik
Man äger varken vilja eller snara
Nu får man ingen puss. Man får en pik