söndag, juli 13, 2008

...och världen håller andan


Att se Kent live i Eskilstuna var en upplevelse! Jag kom dit med Clara och Sebastian, men träffade nästan på en gång en massa annat folk vi kände. Vi satt på en filt ett tag och åt kexchoklad, innan Håkan Hellström drog igång. Tänk att ha honom som förband - då är man stor! Han körde precis samma show som på Arvika, men Håkan är ju ändå alltid Håkan.
Inget gör mig så glad som "Kom igen, Lena"!

Vi fick förresten gå tillbaka till bilen med våra nyinköpta vattenflaskor , men jag lyckades få med mig min kamera in, trots att jag inte visste om det var tillåtet eller ej. Den syntes nog inte i fodralet den låg i. Men om det var förbjudet tycker jag att det skulle vara en fånig förordning! Var och varannan människa äger ju en systemkamera nuförtiden...


Till sist kom i alla fall Kent upp på scenen, och det hela kan inte beskrivas med annat än magi. De gav verkligen allt i sin gamla hemstad. Gamla och nya godbitar blandades med Jocke Bergs prat om gamla minnen från ungdomen i Eskilstuna. Publiken klappade händerna som galna, och vi blev som dom andra.

4 kommentarer:

Chimairan sa...

åh vad roligt det låter, man blir avis =) hade gärna sett kent live! =)

Linnéa sa...

Nej hur skulle jag kunna göra det. :) Jag blev så glad! Vad roligt att konserten var bra. :)

Fräulein Aldrin sa...

Åh, vad kul. Anna här skulle gjort vad som helst för att fått byta med dig. Hennes absoluta favvoband/artister är 1. Winnerbäck, 2. Kent och 3. Håkan. Så jag får lyssna på väldigt bra musk här med andra ord.

ida sa...

Hej Lovisa!
Råkade snubbla in här av en slump och ville lämna några ord. :) Jag läser också språkvetenskap - men på Université Laval i Québec i Kanada. Allt på franska. Oops! Så därför tyckte jag att vi hade lite gemensamt, du och jag.

Vad vill du göra sedan när du är klar? Jag har ett år kvar på min baccalauréat och därefter tror jag att jag ska ge mig på en Masters... men i vad?
Kram till dig!