onsdag, november 01, 2006

Den första snön

Visst är det något magiskt med den där allra första snön?
I år kände jag mig dock inte så positivt inställd till dess uppdykande, då jag tyckte att det var alldeles för tidigt med ankomstdatum 1:a november.

Jag vaknade på morgonen, kastade en blick ut genom fönstret och tänkte "Åh nej!" när jag såg den lilla snö som kom från skyn. Jag hade redan förberett mig genom att plocka fram vinterstövlarna från garderoben, men självklart stod de nu kvar på jobbet. Så det skulle alltså bli till att ge sig ut i snöyran i gymnastikskor. Toppenstart på dagen. Dessutom kom inte snön singlande ner sådär fint som den första snön annars gör, utan den bara blåste rätt på mig, kall och blöt.

Och ändå blev jag inte arg. För när jag väl hade kommit ut på gatan och snön ven runt mig kände jag också något annat komma till mig. Det var en varm, röd känsla. Den där lilla punkten nånstans inom mig som bara myser när snön kommer, när julen nalkas, när det blir dags att dra på vintermössan och vantarna igen.

Så det blev en rätt bra morgon ändå. Jag kom visserligen fram till jobbet med något blöta fötter, men inuti värmde den där lilla punkten så det räckte både till att smälta min "snö den första november-irritation" och till att tina mina tår.


2 kommentarer:

gabriella sa...

Måste säga att jag inte heller var så glad över årets första snö... Jag var nämligen en av alla 10000 som satt fast i sthlmstrafiken!!!! 10 timmar från flen till arlanda tog det... Mer står i min dagbok på lunar....
hoppas allt är bra med dig?!
Här är allt bara bra...
kram

peckelalis sa...

Så bra klarade inte jag mig :( Jag blev sjukt bitter..
Fick iaf mamma att köpa hem tomtegröt på sådan där korv, du vet, och det hjälpte lite grann.