torsdag, november 30, 2006

Språkdebatt

Det blev en hetsig debatt då svenska språket skulle diskuteras hos Rosenberg. Alla deltagare hade något intressant att säga, men det blev Fredrik Lindström och språkforskaren Ebba Witt-Brattström som stod för det mesta av diskussionerna. Ett tag trodde jag nästan att de två skulle ryka ihop!

Ebba-Witt Brattström är, för att sammanfatta, überkonservativ. Så fort samtalet kom in på svengelska, internetspråk, rinkebysvenska eller liknande framhöll hon vilken stor fara dessa är för vårt språk. Hon är rädd för att se internetspråket ta sig in i skoluppsatser och för att rinkebysvenskan ska användas på anställningsintervju. Men det är, för att använda ett Fredrik Lindströmskt ord, helt fel tänk! Jag tror inte att risken är särskilt stor att de olika användningsområdena för språket kommer att blandas ihop. Fredrik Lindström jämförde med sörmländskan, som ju inte skulle användas i skrift eller på anställningsintervju. Visst har Ebba-Witt Brattström rätt i att ett sociolekt (som rinkebysvenskan) och en dialekt (som sörmländskan) inte får likställas, men de är ändå i sammanhanget jämförbara. Jag tror att de flesta olika grupper i samhället har sitt sätt att använda språket, och dessa sätt används just i de specifika grupperna. Visst händer det att ett ord från en grupp slinker med av bara farten i samtal med någon från en annan grupp ibland, men i det stora hela håller de sig till sitt forum. Någon utkonkurrens av "normalsvenskan" tror jag definitivt inte att vi behöver vara oroliga för!

Fredrik Lindström berättade att han när det gäller talspråk är liberal, medan han är konservativ sett till skriftspråket. Jag är detsamma! Det är alltid bra med lite utveckling, och det behövs för att språket inte ska kännas stelt och antikt. Vi människor måste känna oss delaktiga - det är ju VÅRT språk. Skapa nya ord, om endast engelskt uttryck finns! Hitta på ett eget namn på den där saken du alltid funderat över vad den heter! I tal kan vi kosta på oss att vara mer frispråkiga (du kan ju alltid förklara dig om ingen förstår vad du menar), men i skrift har du bara en chans att göra dig förstådd. Då är det extra viktigt att yttrycka sig tydligt och korrekt.

Fredrik Lindström har dessutom en poäng när han säger att du inte kan tvinga på någon ett språk. Ebba Witt-Brattström anser att svenskundervisningen i våra skolor är undermålig, men jag tror inte att det är (enbart) där problemet ligger. Det måste finnas motivation också!

måndag, november 27, 2006

Ambivalens

I torsdags var jag, Lina och Linas kurskompis Marta på SACO-mässan i Stockholm. Vi hade alla tre besökt mässan en gång tidigare, med gymnasiet. Då gick dagen mest ut på att samla så mycket information, godis, pennor och andra gratissaker som möjligt. På kvällen var axlarna ömma efter en hel dags bärande på tjocka, tunga universitetskataloger.

Något mer erfarna bestämde vi oss för att denna gång rikta in oss på det viktigaste: nämligen att samla så mycket information, godis, pennor och andra gratissaker som möjligt. Redan på tåget upp ringade vi in de seminarier vi ville besöka, och gick igenom listor på tänkbara yrken. Vi hann med en liten tur bland montrarna innan seminariemaratonet började. Efter ca 3 timmar av olika seminarier hade vi kommit fram till: att vi absolut inte ville bli civilekonomer, att läraryrket var tänkbart, att vi redan kunde allt som sades om utlandsstudier och att det blir pinsamt när den som föreläser om hur arbetsmarknaden skriker efter personer som kan kommunicera själv inte är särskilt bra på att tala.

Efter en välbehövd lunch bestående av hälsomaten hamburgare, pommes frites och cola kunde vi med nya krafter kasta oss ut i mässhavet. Nu satsade vi på att besöka vissa specifika montrar som kunde vara intressanta för just oss. Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet avlöste varandra, och även Umeå och Karlstad fick besök av oss (och vi tunga kataloger av dem!). Vi insåg dock att de som stod i montrarna inte var beredda på mer specifika frågor från sådana som faktiskt hade ett hum om vad de ville göra i framtiden.

Roligt var när en kille kom fram och frågade om vi ville tävla om ett studentflak.
"Nej tack, det är för sent" svarade vi hövligt.
"Jaså, har ni bokat redan?"
"Nej, vi har redan tagit studenten."
"Men vad gör ni här då?"

Ja, säg det... Hur kommer det sig att alla andra tycks kunna bestämma vad de ska bli redan under gymnasiet? Vi kom på att om vi hade gått företag, natur eller liknande hade valet varit mycket lättare. Är man humanist finns det så många val att göra, och inget verkar leda till ett särskilt välbetalt jobb. Hur gör man för att bli rik, känd och ändå få hålla på med något man tycker är kul och är intresserad av? Belöning till den som hittar det ultimata yrket åt mig (belöningen kommer dock först när jag tjänat in lite av de där pengarna jag ska tjäna)!

Ett långt besök hos en studie- och yrkesvägledare (från Stallarholmen av alla ställen!) under utbildning gav oss i alla fall några idéer om hur man kan gå vidare, med hjälp av telefonsamtal, internet med mera. Särskilt visare kan jag dock inte påstå att vi blev... Men jag blev sju pennor, en SACO-bok, en tandborste, massa universitetskataloger och en kapsylöppnande nyckelring rikare!


Min framtidslista:

  • Förlagsredaktör

  • Journalist

  • Språkkonsult

  • Gymnasielärare (i ex. svenska, franska, religion)

  • Lärare i svenska för elever med annat modersmål

  • Studie- och yrkesvägledare

  • Arkeolog

  • Författare

  • Arbetslös

  • Florist

  • Godistestare/sängtestare

Vissa av dessa går bra att kombinera, exempelvis arbetslös med arkeolog eller journalist.

söndag, november 26, 2006

HippHipp och bananchokladkaka

Idag har min barndomsvän (eller, när slutar barndomen egentligen? Vi har känt varandra sedan 5:an i alla fall) Clara varit här. Vi har pratat, gjort en bananchokladkaka, sett "Europaskolefilmen", ätit bananchokladkaka, tittat på gamla foton och sett många avsnitt av HippHipp (säsong 2 - jag önskar mig för övrigt första DVD:n i julklapp). Jag förstår inte hur något kan vara så roligt! Helt klart bästa humorserien... Gissa om jag kommer att sitta bänkad framför TV:n på fredag klockan 21.00, då "Itzhaks julevangelium" drar igång!

Clara och jag på balen, förra våren


Här kommer receptet på Kerstins bananchokladkaka:

2 ägg och 2 dl socker vispas

Ha sedan i:

1 dl vatten

1 hg smält smör eller margarin

2,5 dl vetemjöl

0,5 dl kakao (siktas)

1,5 tsk bakpulver

2 bananer i skivor

Häll hälften av smeten i smord och bröad form. Lägg på bananskivorna. Häll sedan över resten av smeten. (Det går även att ha banan i två lager)

175 grader i 45 - 60 minuter.


onsdag, november 22, 2006

Ljudhärmande

Onomatopoetisk
Är inte det vackert, så säg?
I alla fall ett av mina favoritord,
de där som känns så magiska på något sätt.
Vilka är dina preferenser?

måndag, november 20, 2006

Skriv av dig!


Lovisas höstskola del 6
Jag har ju i de senaste inläggen försökt pigga upp er hösttrötta, med smålyktor och trevliga saker att sysselsätta sig med i höstmörkret. Ibland fungerar det dock inte med varken skumbad eller kylig promenad, och då kommer det grå smygande... Då och då tycker jag faktiskt att det är okej att deppa lite, bara man ser till att det inte går för långt. Ingen kan ju må bra av att vara alert och på topp hela tiden heller!

En bra sak när man känner sig lite nere kan vara att på något sätt uttrycka sina känslor, för att inte få dem att gro fast ordentligt därinne. Jag ritar ungefär som en 10-åring, så att måla är inte att tänka på, men ord hanterar jag desto bättre. Jag brukar därför skriva ur mig allt jag tänker och känner, så långt det går. Dagbok när jag inte orkar analysera, utan bara rätt och slätt kan berätta om allting, och poesi de gånger jag känner mig lite mer filosofisk. Det låter kanske konstigt att känna sig "djupare" vissa dagar, men så tror jag att de flesta av oss egentligen fungerar. Ingen dag är den andra lik! Du som inte skriver så mycket i vanliga fall, låt mig få utmana dig: Nästa gång det känns tungt och grått - prova att sätta tankarna på pränt! Skriv ned vad som helst som flyger genom ditt huvud, och det lättar garanterat efter ett tag. Dikten nedan knåpade jag ihop förra hösten, och det är ett av få poem jag faktiskt tycker om även i efterhand.

Migratoria
Jag har flytt söderut för hösten
(och för vintern och för våren)
för jag ville något annat
Men här är lika rått och kallt
och lika blött och lika regnigt
Och löven här, de skiftar färg
precis som hemma
Och här är lika gult och brunt
och lika rött, snudd på orange
Men doften är en annan
För du kan inte fly från hösten,
ifrån mörkret, ifrån livet
Men du kan vända om och säga:
Nu vet jag var jag är
Jag har flytt söderut för hösten
men jag kommer hem igen

lördag, november 18, 2006

För oss läslusar

Jag har hittat en ny, rolig sida på internet. Librarything låter sina medlemmar lägga upp böcker på de personliga sidorna för att visa vad just de läser. Upp till 200 böcker kan du ha gratis i din bokhylla. Jag har själv inte hunnit välja ut så många böcker jag vill ha med än, men gillar starkt idén med att kunna länka till dem från den egna bloggen. Titta i menyn här till vänster, så ser ni vilka några av mina favoritböcker är!

Librarything finns även på svenska, men då det är medlemmarna själva som står för översättningen är allt än så länge inte fullständigt.

onsdag, november 15, 2006

Smyckesparty

I måndags kväll for jag direkt efter jobbet till Malmköping, då jag och mamma var bortbjudna. Mammas väninna Katarina skulle ha smyckesparty, och vi var några av gästerna. Tyvärr ringde flera stycken återbud samma dag, så vi blev inte jättemånga. Det kanske i och för sig var tur på sitt vis, för annars hade det väl blivit slagsmål om smyckena.

Ett smyckesparty går till så, att en värdinna bjuder in en säljare av smycken (eller i andra fall kläder, hushållsföremål eller liknande. Fick för mig att Tupperware var de som först kom på idén med home party), och sina vänner till en köpglad afton. I det här fallet var det Katarinas svägerska som hade med sig många, många lådor som hon ställde ut över hela vardagsrummet. Där fanns halsband, armband, örhängen, ringar, bälten, sjalar och klockor i mängder! Säljaren valde ut ett halsband som hon trodde kunde passa varje person, och berättade lite om företaget, men sen fick vi välja och vraka fritt bland bijouterierna!

Det var riktigt svårt att bestämma sig för vilka jag gillade, vilka jag skulle använda i framtiden, vilka som verkligen kändes som min stil et cetera... Där fanns ju så mycket att välja bland! Där fanns ett fjärilshalsband som jag blev helt förälskad i, men man kan inte alltid köpa allt. Det blev i alla fall ett halsband (USB-minne kallade mamma det för - det är smalt, rektangulärt med små lila stenare) och ett bälte. Se bilden nedan för alla våra gemensamma inköp. När vi till sist hade bestämt oss och beställt (det mesta skickas sen, men det jag valde var sista exemplaren!) blev det fika. Mums. Man blir hungrig av att handla!


söndag, november 12, 2006

Gör ingenting!


Lovisas höstskola del 5
Vissa dagar är det perfekt att hitta på mycket aktiviteter, men andra dagar känner man bara för att göra ingenting. Och det är inget fel med det! Se bara till att det där "ingenting" inte består i att ligga på sängen hela dagen och tänka på hur hemskt allt är och hur dåligt allt går. Ta en hemmadag och se istället till att pyssla om dig själv ordentligt!

Idag har varit just en sådan dag för mig. Jag har mestadels degat framför datorn och surfat runt på roliga hemsidor (se den finurliga almanackan i inlägget innan), men det har ju också resulterat i inlägg på bloggen, bara för er. Jag har också läst böcker, vilket jag över huvudtaget gjort mycket den senaste tiden, nu när jag anser mig ha tid, eller egentligen har insett att jag måste ta mig den tiden för att koppla av. Att drömma sig bort till en helt annan värld är mycket mer skonsamt än att försöka fly hösten genom att dra täcket över huvudet. Det behöver inte heller ske genom att läsa skönlitteratur. Jag har idag fördjupat mig i en bok om Kina (det är dessutom en hel massa vackra färgbilder i den!), och drömt mig iväg till resan jag ska göra i vår. Men något helt annat passar säkert dig bättre. En damtidning, IKEA-katalogen, den gamla favoritboken från barndomen... Vad som helst som får dig på gott humör!

Andra bra "ingenting"-saker är att se på film (den nyinköpta Amelie från Montmartre ligger och väntar på att få ta med mig tillbaka till Paris), lyssna på musik (som ni ser i listan till vänster är det James Blunt som snurrar i min CD-spelare just nu - ibland drar jag dock igång en gammal Beatles-skiva eller liknande på min älskade LP-spelare) och spela dataspel (The Sims och Backpacker är mina klara favoriter - där skulle jag kunna bli sittande i dygn).

"Men, vad är det där för tips?", tänker du nu. "Sånt där gör jag ju hela tiden". Visst, det gör du säkert. Men hur många gånger läser du en bok med radion på, eller ser på film och pratar i telefon samtidigt? Det handlar om att fokusera och prioritera. Välj ut en sak i taget att göra, och försvinn sedan in i denna saks värld för att kunna koppla av.

Mitt favorittips när det gäller att göra ingenting särskilt och ta hand om sig själv lite extra är att ta ett bad. Jag tappar upp det varma vattnet (som nästan gör mig lite omtöcknad efter ett tag) och häller i något mysigt skum eller en väldoftande olja, och så ligger jag bara där. Ingenting får störa! För dig utan badkar funkar en lång, härlig dusch säkert lika bra. Efteråt är det skönt att gegga in sig i någon trevlig kräm, innan man kryper ned i den nybäddade sängen. Jag har precis köpt en hudlotion med kakaosmör och en handkräm med mandelolja från Bodyshop för att ta hand om mig själv lite extra så här på höstkanten. Och varifrån killar fått idén att de omöjligt kan ta en kräm i sina händer vet jag inte... Tro mig, era fnasiga händer skulle uppskatta det!

Jag gör "ingenting" i vårt härliga badrum.

Vill ha!

Här kommer ett tips till er som funderar på vad ni ska ge mig i julklapp, men också till er som försöker hitta julklappar till andra såklart!



Almanackan, som du själv kan välja färg och text till på utsidan, och sätta en egen touch på även på insidan, har nog många längtat efter, medvetet eller omedvetet. För visst är det svårt att hitta en snygg almanacka som passar just dig! Beställ den här. (Bilderna ovan kommer från det finurliga företagets hemsida)


Jag vill också passa på att trycka på att det heter almanacka, med ett A i mitten, inte almenacka, vilket en stor del av Sveriges befolkning tyvärr verkar tro. Skavsår i öronen för en språkpolis som jag!

Aktivera dig!


Lovisas höstskola del 4
Tänk efter: hur länge sedan var det egentligen du hittade på något kul tillsammans med dina vänner?

När hösten känns ruskig,blöt, grå och kall värmer det bra i vänners sällskap. Dra med någon på bio, eller se en gammal klassiker hemma i TV-soffan. Jag hade turen att bli inbjuden på middag hos min vän Christian igår kväll, vilket jag uppskattade mycket. Han hade insett att han sedan inte skulle ha en enda helg ledig fram till jul, och tog därför chansen till att umgås med några vänner. Ett bra val, tycker jag! Sitt dock inte hemma och vänta på att bli bjuden någonstans. Ta tag i något själv! Hör av dig till någon du tycker mycket om men inte sett på länge, och föreslå något kul att göra tillsammans. Vi lagade mat tillsammans och hade det jättetrevligt hos Christian igår, trots att vi var få. Jag, Hanna och Lina var inbjudna till middag (bestående av förrätten baconlindade dadlar och varmrätten kycklingwok med sparris - att Christian dessutom fick gröpa ur korken för att nå vinet i flaskan var extra kul), men också Petri tittade förbi ett tag. Att återse goda vänner är alltid lika roligt!


Ett annat bra sätt att aktivera sig och glömma det utomhustråkiga är att baka. Det tar tid, man blir kladdig och resultatet blir för det mesta riktigt bra! Det går nästan inte att misslyckas med bakning. Visst, estetiskt blir det kanske inte alltid så bra, men en halvt ogräddad kaka med smet i mitten är minst lika god som en proffsigare variant. Så det så!

Eftersom det var Fars dag gjorde jag och mamma gemensamt detta lilla mästerverk. Mamma bakade själva kakan, och jag gjorde fyllning och garnering. Både morfar, som var på besök, och pappa uppskattade sina presenter (choklad till godisgrisen morfar och en bok till läslusen Lennart), men särskilt imponerade blev de av tårtan. Jag är mycket stolt!

tisdag, november 07, 2006

Man ska bjuda på sig själv!

Jag är i alla fall av den åsikten, och har dessutom en hel massa konstiga bilder på datorn. Därför har jag nu bestämt mig för att varje vecka lägga ut en ny ful, flummig, konstig eller häftig bild av mig själv här på bloggen. Ni hittar "Veckans bild" längst ned i den vänstra menyraden.

Vad gör jag inte för att ge er alla ett gott skratt? Sådana sägs ju förlänga livet=)


Ta vara på ljuset!


Lovisas höstskola del 3
Precis som Emma skriver på sin blogg är ljuset en viktig faktor för hur man mår. När dagarna blir kortare får vi mindre dagsljus, vilket kan göra oss mer nedstämda.

Det gäller alltså att ta de chanser till ljus man får! Passa på att ta en omväg på vägen hem från skolan/jobbet/whatever för att hinna bli lite varm inombords, och ta dig tid att göra detsamma även då du är ledig. Som jag skrev förra gången gör även den friska luften gott!

Alla har dock inte denna möjlighet. Om du, som jag, arbetar ända till kvällen är det svårt att hinna med lite äkta solsken. Men lugn! Det finns en lösning. Så kallad ljusterapi har sedan en tid tillbaka varit tillgänglig för dem med hos läkare konstaterade depressionsproblem, men nu blir det allt vanligare att företag riktar in sig på allmänheten. "Ljuscaféer" har startats på flera håll i landet. Det är ljust inredda rum med mysiga fåtöljer och belysning som så bra som möjligt ska efterlikna solens ljus. Tanken är att du ska sitta där inne, kanske köpa en fika eller samtala med en vän, och samtidigt få en extra ljuskick. En timme på ljuscafé kostar runt 100 kronor.

Kanske har du själv något bra tips på hur man hinner få i sig lite extra ljus under vinterhalvåret? Ut och lapa sol med er nu!


söndag, november 05, 2006

Ny medresenär!

Efter förra helgens prat blev Lina riktigt sugen på att också hon följa med på det stora äventyret i vår. Och nu har hon bestämt sig. Jag och Hanna får resesällskap, och vi blir alltså sammanlagt tre tjejer som ger oss iväg i februari!



Det blir vi tre (och nej, jag hade ingen annan bild=))

Mycket på gång

Det har stått rätt stilla på bloggen en period, men nu har jag tagit tag i det hela och skrivit en hel rad inlägg. Kreativiteten flödar igen!

Så, vad har jag gjort på sista tiden?
Förra helgen umgicks jag med Lina. Vi såg "Djävulen bär Prada" på bio och moffade godis. Det var en underhållande film tycker jag, men jag behöver inte gå och längta efter att den ska släppas på DVD, vilket jag gör när jag sett en film jag verkligen tycker mycket om. På kvällen åt vi glass och bara pratade hemma i Systrakollektivet (Lina bor i ett hus på landet med sina två äldre systrar och deras barn). Mysigt! Nu när man är "stor" är det inte så ofta man sover över hos någon och bara konverserar tills ögonen faller ihop. På söndagen åkte vi och lyssnade på Linas systerson när han sjöng i kyrkokör. Tänk att barn blir så jobbiga i grupp!

Senare i veckan fick jag ännu ett tillfälle till at sova över hos en vän och prata, prata, prata. Eftersom Emma hade höstlov passade det bra att jag kom över en kväll. Vi var och tog en pizza i stooooora Kolbäck, och sedan blev det "Snowroller" på DVD för gamla minnens skull. Dagen därpå hade jag Sällskapsresanlåtar på hjärnan hela tiden.

Jobbet flyter på. Det har inte direkt hänt något spännande, förutom att lillplutten Rasmus varit med flera gånger. Han är sååååå söt, min lille kusin, men det är ett riktigt träningspass att bära runt på honom kan jag säga. Jag fick till och med träningsvärk i armarna en dag!

När jag fått lite tid över vid datorn har jag funderat på hur jag egentligen skulle vilja ha min blogg, och nu har arbetet påbörjats. Jag är rätt nöjd med förändringen (fast jag saknar mina prickar lite grann). Dock skulle jag vilja förstå mig på det här datamojset lite mer, så att jag skulle kunna lägga in bilder i en rad överst på sidan (sådär fint som modebloggarna har ni vet - fast med annat än kläder för min del förstås). Någon som har några tips?


Jag kan för övrigt meddela att jag har fler delar av Lovisas höstskola i tankarna, så håll ut i höstmörkret så länge!

Gå ut!

Lovisas höstskola del 2
Vi börjar nu komma till den del av hösten då det inte längre är så lockande att ge sig ut på mysig höstpromenad. Många verkar tycka att mysigheten i det hela försvinner tillsammans med löven. Jag håller dock inte med till fullo. Visst är det vackert med löv i rött, gult och orange, men en höstpromenad erbjuder så mycket mer än så. Det är rofyllt att vandra i naturen, oavsett årstid! I stället för att fokusera på de färger som försvunnit, upptäck dem som finns kvar! Dessa vackra granatäpplen, som jag fick syn på under dagens promenad i omgivningarna, är bra exempel.




Den friska luften rensar tankarna, och jag är säker på att lite kyla i luftrören bidrar till att friska upp den del av hjärnan där deppigheten annars skulle växa fram. Bor man som jag är det inte svårt att ta sig ut i naturen: den finns ju precis utanför dörren. Den som bor i stan har kanske svårare att ta sig ut på riktiga landet, men det behövs egentligen inte. Huvudsaken är att du drar dig upp ur sängen, tar på ett par rejäla skor och tar en ordentlig utomhuspromenad!

lördag, november 04, 2006

Jag är måhända inget helgon

Jag brukar vara ett stort fan av traditioner, men inför allhelgona står jag alltid ambivalent. Visst är det fint med alla ljus, och kyrkogården är en rofylld plats. Men varför ska det finnas en speciell dag för att tänka på nära och kära som gått bort? Det gör jag varje dag ändå.

Toussaint

Au jour d'hui c'est le jour de Toussaint en Suède.
Ce n'est pas une grande fête, mais on ne travaille pas, et les magasins sont fermés. Il faut penser aux personnes qui sont morts, et beaucoup des gens vont à la cimetière pour allumer des petites lumières sur les tombes.
Moi, je suis ambivalente. Oui, c'est très beau avec toutes les lumières dans le noir, mais pourquoi est-ce qu'il faut avoir un jour pour penser aux personnes qui sont morts un jour specifique? J'en n'ai pas besoin. Je pense souvent à mon grand-père, ma soeur et ma grand-mère de toute façon. Et ma meuilleure amie, qui est morte il y a 4 ans, est encore chez moi, dans mon coeur, tous les jours, tous les jours, tout les jours...

Je te donne
des petits mots de rien
pour te dire
tout
Tout ce que je t'aime
tout ce que tu me manques
mais sur un papier
tout
fait des petits mots de rien

onsdag, november 01, 2006

Den första snön

Visst är det något magiskt med den där allra första snön?
I år kände jag mig dock inte så positivt inställd till dess uppdykande, då jag tyckte att det var alldeles för tidigt med ankomstdatum 1:a november.

Jag vaknade på morgonen, kastade en blick ut genom fönstret och tänkte "Åh nej!" när jag såg den lilla snö som kom från skyn. Jag hade redan förberett mig genom att plocka fram vinterstövlarna från garderoben, men självklart stod de nu kvar på jobbet. Så det skulle alltså bli till att ge sig ut i snöyran i gymnastikskor. Toppenstart på dagen. Dessutom kom inte snön singlande ner sådär fint som den första snön annars gör, utan den bara blåste rätt på mig, kall och blöt.

Och ändå blev jag inte arg. För när jag väl hade kommit ut på gatan och snön ven runt mig kände jag också något annat komma till mig. Det var en varm, röd känsla. Den där lilla punkten nånstans inom mig som bara myser när snön kommer, när julen nalkas, när det blir dags att dra på vintermössan och vantarna igen.

Så det blev en rätt bra morgon ändå. Jag kom visserligen fram till jobbet med något blöta fötter, men inuti värmde den där lilla punkten så det räckte både till att smälta min "snö den första november-irritation" och till att tina mina tår.


La première neige

Au jour d'hui il a neigé. C'est novembre premier, et il neige! Qu'est-ce que ca veut dire? Je ne sais pas... Mais je sais une chose: je ne suis pas prête! J'adore la neige, oui. Mais pas en novembre! Je veux du temps pour me preparer, je veux plus du temps pour me promener dans le beau automne, je veux plus du temps avant Noël, je veux du temps! Pas de neige.

Mais bon, qu'est-ce que je peux faire? Faire l'hiver s'en fuir avec mon seche-cheveux? Il faut juste attendre. Peut-être quelqu'un me donnera encore du temps, et sinon... Sinon, je vais aller m'acheter des gants=)


Moi et mon frère en novembre 2004