söndag, oktober 29, 2006

En unik författare

I måndags var jag på föreläsning på biblioteket. Jonas Hassen Khemiri var den injudne (han hade för övrigt blivit August-nominerad samma dag!), och så fort jag såg annonserna om hans besök visste jag att jag var tvungen att gå.

För något år sedan fick jag i en bokhandel syn på en pocketbok, röd med orientaliskt guldmönster. Jag läste inte ens baksidan, utan köpte boken på stört bara för att omslaget tilltalade mig så mycket. Väl hemma slängde jag mig genast på soffan och började läsa nyförvärvet, "Ett öga rött" av Jonas Hassen Khemiri, och sedan dess har jag varit frälst. Khemiri har ett sett att handskas med språket jag inte tidigare hade sett. Många recensenter missuppfattade boken och kallade den "den första romanen skriven på ren Rinkebysvenska". Khemiris kunskaper i svenska var inte alls dåliga, tvärtom! Han använde sig inte av omvänd ordföljd för att han inte visste bättre, utan för att han ville. Det var ett stilistiskt knep. Han lekte med språket!

"Ett öga rött" kom att bli en av mina favoritböcker, både för in- och utsidans skull. Jag älskade att kasta mig in i huvudpersonens Halims värld, njuta av det egna sättet att uttrycka sig, eller bara se boken ligga och glänsa. Soffbordslitteratur kan innehålla mer än bilder, i alla fall hemma hos mig. Nu har ännu en bok, "Montecore - en unik tiger", utkommit och jag tror mig kunna njuta minst lika mycket av den. Även här är språket sitt eget, men något Rinkeby är det inte tal om.

På biblioteket i måndags var det en blandad skara som samlats. Där fanns både svenskar och invandrare, unga och gamla (fattiga och rika var tyvärr svårare att avgöra, haha). Och Khemiri var minst lika bra som jag hade förväntat mig. Han pratade ledigt om sina två böcker och sin nya pjäs "Invasion!", och fick hela tiden in den röda tråden sanningen (och jakten på den). Jag har svårt att direkt sammanfatta vad han sa, men det hela var mycket intressant. Hans sätt att blanda in olika anekdoter och liknande gjorde dessutom det hela mycket lättsamt, trots att ämnet ibland var väldigt seriöst. I "Ett öga rött" vill Halim bli en tankesultan. Khemiri är en språksultan, i mina ögon. Själv trodde han dock att de båda hänger ihop, och det har han förstås rätt i.

Dagen därpå kom Jonas Hassen Khemiri helt plötsligt in i butiken där jag jobbar. Jag höll på att sortera inlines, och fick fram ett nervöst "hej". Så okej, jag erkänner. Jag tycker att han är snygg också...


1 kommentarer:

peckelalis sa...

haha, ja, snygg är han faktiskt. Fast jag blev inte helt såld på Ett öga rött. Jag menar, greppet är kul, och temat är sanningen vilket givetvis alltid har ett värde i sig, men där fanns ingen spänning alls. Ingen vidare utveckling..tyckte jag

Hade ändå tänkt gå till biblioteket men jag glömde bort det! Så kan det gå.