tisdag, oktober 31, 2006

Jag är också en Idol!



Ni skulle bara höra hur bra det låter om min gubbe på Blockets Idol-audition, för att inte tala om när jag sjunger i duschen. Men visst, jag vet att det aldrig är jag som kommer att stå på Idol-scenen (Christians kommentar: "Du sjunger bättre när du är nykter"). Trots det kan jag inte låta bli att lägga mig i vad de talangfulla idolerna sysslar med. "Nja, det där var lite väl falskt" och "Hon ska bort!" är sådant som sluppit ur mig hemma i TV-soffan. Typiskt svenskt, jag vet. Och ändå fortsätter jag! Inte kan jag sluta att titta på det där dumma TV-programmet heller. Ska jag vara riktigt svensk och skriva vad jag tycker om deltagarna, utan att ge dem en chans att försvara sig? Okej, då kör vi! I den här ordningen tror jag att de till sist kommer att hamna:
  • Sara var en av mina favoriter. Jag tyckte att hon hade något speciellt, även om rösten inte var så stark.

  • Natalie var grym på att sjunga, men kändes kall och opersonlig.

  • Jessica var slätstruken. Där fanns ingenting som bet sig fast, som gjorde att jag dagen därpå mindes vad hon egentligen sjungit.

  • Snäckan var cool, tycker jag. Det känns roligt att någon lite mer udda kom så pass långt i tävlingen.

  • Linda gillade jag skarpt till en början, men sen började det falna. Hon hade dock sina stunder, och jag tror hon kunde ha bidragit med mer om hon fått stanna kvar.

  • Johan verkar ha en viss popularitet hos svenska folket, men det räcker inte länge till. Han känns tam och tråkig.

  • Cissi var också en av dem jag gillade i början, men efter programmets gång har hon halkat ned på min lista. Framträdande är alltför ojämna från gång till gång.

  • Erik är en duktig sångare, och inte är han ful heller. Så vad är det då som får mig att tänka på Niklas Wahlgren eller annan "barnprogramsartist"?

  • Danny, tjejernas favorit. Dock inte min. Jag tycker inte att Sverige behöver ännu en Back Street Boys-wannabe.

  • Felicia är min absoluta favorit på tjejsidan, och en av dem jag vill se i finalen. Hon gör bra framträdanden oavsett genre, och har dessutom den där charmen, det där lilla extra, som behövs för att ta sig riktigt långt.

  • Markus är den jag ser som vinnare av Idol 2006. Det är imponerande när en rockkille som han kan sätta sig på en stol och göra en underbar version av Cornelis Vreeswijks "Balladen om herr Fredrik Åkare och Cecilia Lind". Han är grym helt enkelt.

söndag, oktober 29, 2006

En unik författare

I måndags var jag på föreläsning på biblioteket. Jonas Hassen Khemiri var den injudne (han hade för övrigt blivit August-nominerad samma dag!), och så fort jag såg annonserna om hans besök visste jag att jag var tvungen att gå.

För något år sedan fick jag i en bokhandel syn på en pocketbok, röd med orientaliskt guldmönster. Jag läste inte ens baksidan, utan köpte boken på stört bara för att omslaget tilltalade mig så mycket. Väl hemma slängde jag mig genast på soffan och började läsa nyförvärvet, "Ett öga rött" av Jonas Hassen Khemiri, och sedan dess har jag varit frälst. Khemiri har ett sett att handskas med språket jag inte tidigare hade sett. Många recensenter missuppfattade boken och kallade den "den första romanen skriven på ren Rinkebysvenska". Khemiris kunskaper i svenska var inte alls dåliga, tvärtom! Han använde sig inte av omvänd ordföljd för att han inte visste bättre, utan för att han ville. Det var ett stilistiskt knep. Han lekte med språket!

"Ett öga rött" kom att bli en av mina favoritböcker, både för in- och utsidans skull. Jag älskade att kasta mig in i huvudpersonens Halims värld, njuta av det egna sättet att uttrycka sig, eller bara se boken ligga och glänsa. Soffbordslitteratur kan innehålla mer än bilder, i alla fall hemma hos mig. Nu har ännu en bok, "Montecore - en unik tiger", utkommit och jag tror mig kunna njuta minst lika mycket av den. Även här är språket sitt eget, men något Rinkeby är det inte tal om.

På biblioteket i måndags var det en blandad skara som samlats. Där fanns både svenskar och invandrare, unga och gamla (fattiga och rika var tyvärr svårare att avgöra, haha). Och Khemiri var minst lika bra som jag hade förväntat mig. Han pratade ledigt om sina två böcker och sin nya pjäs "Invasion!", och fick hela tiden in den röda tråden sanningen (och jakten på den). Jag har svårt att direkt sammanfatta vad han sa, men det hela var mycket intressant. Hans sätt att blanda in olika anekdoter och liknande gjorde dessutom det hela mycket lättsamt, trots att ämnet ibland var väldigt seriöst. I "Ett öga rött" vill Halim bli en tankesultan. Khemiri är en språksultan, i mina ögon. Själv trodde han dock att de båda hänger ihop, och det har han förstås rätt i.

Dagen därpå kom Jonas Hassen Khemiri helt plötsligt in i butiken där jag jobbar. Jag höll på att sortera inlines, och fick fram ett nervöst "hej". Så okej, jag erkänner. Jag tycker att han är snygg också...


söndag, oktober 22, 2006

Lys upp i mörkret!

Lovisas höstskola del 1
En av anledningarna till att många känner sig nere under hösten är att vi går mot mörkare tider. Solen försvinner allt tidigare om dagarna, och det är snart kolsvart när det är dags att gå hem från jobb eller skola. Jag tycker dock inte att man ska se detta som något negativt. Njut i stället av att få komma hem och tända en massa små ljus överallt i huset/lägenheten (men glöm för allt i världen inte att släcka dem innan du går därifrån)! När du sitter och tittar in i lågorna kan du tänka på hur tråkigt det hade varit om det varit sommar ute. Vilken effekt hade då dessa ljus fått?

Just nu firas den indiska högtiden Diwali, vilket på svenska betyder rader av tända lyktor. Indierna ställer placerar ut lyktor både inne och utomhus. Familj och vänner bjuds in, man utbyter paket, äter mycket sötsaker och tillagar festliga måltider. Ungefär som julafton (ljusfesten inleds dock med det indiska nyåret)! Det handlar om att hålla mörkret borta genom att hylla ljuset, men också om att lära sig att tränga bort ilska, avundsjuka och hat och fokusera på det positiva hos andra människor. En fin tanke, eller hur?

Du kanske inte känner dig redo att förändra ditt liv så mycket, men du får i alla fall en bra orsak till att bara ta det lugnt, tända en massa ljus och äta godis. Skyll på att du firar en indisk högtid!

Min rad av lyktor. Jag passade på att tända lite mysig rökelse också.

lördag, oktober 21, 2006

Lovisas höstskola

Många ser dystra ut när det talas om att hösten närmar sig. Nedstämdhet, depressioner med mera tycks vara vanligare så här års, men varför egentligen rädslas denna vackra årstid?
Kanske är det ett i-landsproblem, vad vet jag. Eller månne bara skandiviskt, då vi ju har det mörkare än de flesta?

Hur som helst är det många som verkar lida av detta. Jag tillhör inte den skaran, och tänkte därför göra mitt bästa för att lätta upp det lite för de som känner sig drabbade. Mycket finns det att vara ledsen för här i världen, men inte ska en årstid behöva vara något sådant!

Egentligen handlar allt om att ha en positiv syn på saker och ting: den som ser fram emot hösten får det så mycket roligare än den som helst skulle vilja hoppa över alla månader fram till jul. Det krävs inte mer än lite fantasi och uppfinningsrikedom, och har man dåligt med detta får man försöka inspireras av andra. Alla ni därute, som känner er träffade, kommer att få lite hjälp på traven av mig här på bloggen, några gånger i veckan. Jag förklarar härmed Lovisas höstskola öppen!

Fler foton från baklängeshelgen

Jag och Lotta

Suzy, Petry och Hansy

tisdag, oktober 17, 2006

alasppU i glehsegnälkaB

Ja, ni läste rätt. Denna helg har spenderats i Uppsala - baklänges. Det verkar dock lite för jobbigt att återge det hela med omvända bokstäver, så vi tar det hela framlänges i stället.

I lördags tog jag bussen till Uppsala. Det var lite läskigt, eftersom jag inte åkt den och bytt i Enköping förut, men jag kom fram ändå, och lyckades till och med gå av i Flogsta, precis där det nya kollektivet ligger. Det är alltså Lottas, Susannas och Linuz gemensama lägenhet jag syftar på. De verkar ha det trevligt tillsammans, i en fräsch och lagom stor lägenhet. Vi var och handlade lite på eftermiddagen, och spelade När&Fjärran. Frankrike-laget (jag och Linuz) mötte Guatemala-laget (Charlotta och Susanna). De andra vann såklart, men höjdpunkten var ändå när jag ställde frågan "Från vilket land kommer författaren NN?" och Guatemala-laget började skrika och jubla. "Guatemala såklart!", svarade de. Snacka om snopna de blev när han visade sig komma från Colombia...

När Christian, Petri och Hanna dykt upp satte efterfesten igång. Och ja, ni läste rätt. Efterfest. Det var ju baklängeskväll! Vi tog på oss finkläder, sminkade oss, målade naglarnaröda, fixade hår, letade efter Petris byxor (som låg ute på marken!) och försökte hinna med de snygga drinkar som stod och väntade på oss i köket. En minut tillgodo hade vi till bussen. Inte illa med tanke på att både jag och Petri tillhörde sällskapet=) Utanför Östgöta Nation väntade Sofia på oss, och precis i tid kunde vi gå in på baklängessexan med tangotema. Vi bjöds på sangria i baren och satt och samtalade och kände oss fina i klänningar och kavajer tills vi fick komma upp i den stora salen, där själva middagen skulle äga rum. Efterrätten (chokladmousse med chilisting!) stod redan på bordet när vi kom in, och kaffe serverades till. Både jag och Linuz lyckades få i oss det utan problem! Allt kändes positivt denna kväll. Punch fick vi till, och även det slank ned. Nationens jätteduktiga A Capella-kör underhöll ( de kom till och med in på scenen baklänges), vi sjöng olika för mig både kända och okända visor (ex. gerum, gerum och punchsånger) och hade det allmänt trevligt.


Efter pausen, eller nej, före, menar jag, kom varmrätten (oxstek med chiliglace och bulgurpilaff) och rosévin, och nu började det riktiga skålandet! Det var bordsskål, under bordet-skål, byta plats under bordet-skål, tjuvskål och taktikskål. Och jag som tyckte det var svårt bara att lära mig det klassiska skålandet! Vi försökte införa bland annat Petriskål och knäskål, utan lyckat resultat. Sånt fanns tydligen redan i andra sammanhang. Så kom förrätten (tre sorters tapas) in, och till det serverades öl, som jag ju i vanliga fall avskyr. Men nejdå, inte den här kvällen. Det enda jag verkligen inte tyckte om var de beska droppar som Charlotta sa till servitrisen att jag ville ha när de kom med snaps. Och jag som aldrig ens hade provat snaps tidigare! Mina vänner vid bordet fick sig väl i alla fall ett gott skratt när de såg mitt ansiktsuttryck. Spex och äkta tango fick vi också se under middagens lopp, och vi gamla Eu02:are (och Sofia såklart!) hade det jättetrevligt vid vår ände av bordet.

Vid middagens slut, eller nej, början, släpptes andra personer in, och Ag kom genast instormande. Kul att träffa henne igen! Hanna och jag gick runt halva kvällen och pratade franska med varandra, samtidigt som vi letade efter en äkta fransman att öva oss på. Men när vi till sist hörde en sådan gå förbi var vi så inne i vår egen franska att vi inte reagerade förän han gått förbi, och vi ville inte gärna springa efter honom in på herrtoaletten. Typiskt...

En väldigt bra sak med studentlivet verkar vara alla dessa gasquer, sexor och andra fester, och att det är så överkomliga priser är ju inte heller helt fel. Så lite "le russe blanc" köpte vi också under kvällen, haha. ÖG:s hade flera dansgolv, varav ett med riktigt liveband. Vissa galna vänner dansade på scenen... Andra europamänniskor såg vi här och var, och jag träffade även på min Dunkersgranne, som lovade att ge mig och Hanna framtida tips om transsibiriska järnvägen. Världen är liten! Vi dansade och vilade ömma fötter om vartannat nästan ända fram till klockan 4, då det stängde och vi tog en taxi tillbaka till Flogsta. Vilken kväll! Vi hade det verkligen toppen tillsammans på middagen
...och på många andra ställen!

Nästa morgon var lite seg, om man säger så. Det blev dagen efter-frukost bestående av bland annat yoghurt, mackor, chips, godis och juice. Låter som en konstig blandning, men det var det inte. Vi skämtade om att ha chipsen som flingor i yoghurten, men gick som tur är aldrig så långt. Petri, den stackaren, skulle jobba tidigt å morgonen, så han gick långt innan vi andra vaknade (vi fick sen veta att han trots det missade sitt tåg). När så Susanna och Linuz passade på att få skjuts med Christian för att storhandla tog jag, Hanna och Lotta och åkte bort till Sofia för att hälsa på. varken jag eller Hanna hade besökt hennes studentkorridorsrum förut, men det var jättemysigt. Så skulle jag också vilja ha det. Efter en snabb visit släppte vi av Sofia på tågstationen och styrde ut mot IKEA. Hannas syster hade nämligen gjort en stor beställningslista. Så medan Hanna plockade ihop allt på den satt jag och Lotta och åt köttbullar respektive Wallenbergare i restaurangen=)

Efter en jättetrevlig helg hos vännerna i Uppsala körde Hanna och jag till Strängnäs. Vi delade på mumsig choklad (Marabou med Digestive hade jag totalt missat eftersom jag varit i Frankrike!) och lyssnade på Hej domstol, där min granne (prinsessa av Österrike-Ungern och numer också riksdagsledamot) anklagades. Jag hade turen att bjudas på god mat hemma hos Hanna, och eftersom det blivit så sent att min buss hann gå hem till Dunker utan mig fick jag också sova över. Hanna och jag hann därför med att planera lite inför vår gemensamma resa till våren. Det ska bli såååå spännande! Trots det kan jag just nu bara tänka på att det här var en av de roligaste helgerna på riktigt, riktigt länge.

fredag, oktober 13, 2006

Tretton också!

Är fredagen den trettonde verkligen så olycksdrabbad som den påstås vara? Det tror jag knappast (men det återtstår i och för sig att se om jag lyckas publicera detta inlägg, haha)...

Den stackars siffran tretton verkar ha fått stå ut med mobbning i över 2000 år. Det anses ha börjat då Jesus intog nattvarden med sina lärjungar, och de då alltså var 13 personer till bords. Den trettonde skulle ha varit Judas, förrädaren. Fånigt tycker jag. Om de var 13 vid bordet kunde ju likagärna någon av de andra lärjungarna ha räknats som den trettonde. Men men. Detta i samband med att Jesus korsfästes på en fredag var vad som startade skräcken för fredagen den trettonde.

Ni som läst Da Vinci-koden känner till lite grann om Tempelherreorden, vars medlemmar sägs ha blivit fängslade/torterade/dödade av Frankrikes Filip IV fredagen den trettonde år 1307. Ännu en otrevlig händelse alltså, men kunde den inte likagärna ha inträffat en annan dag, om Filip IV vaknat upp på lite bättre humör just denna fredag?

Siffran tretton har även fått utstå andra typer av förföljelse. Att sitta tretton vid bordet anses av många olämpligt. Om det sedan är den som reser sig först, den som reser sig sist eller den som sitter närmast dörren som ska dö först verkar man vara oense om i olika länder.

Fransmännen ska ju alltid vara värst, så på 1700-talet hade de alltid en extra gäst, festklädd och klar, som kunde rädda situationen om summan av de inbjudna gästerna blev tretton. Han kom att kallas le quatorzième (den fjortonde).

Det är också vanligt att flygplan saknar sittplats tretton, liksom vissa hotell inte har något trettonde rum. Hur ska då vanliga, nyfikna människor som jag kunna kalkylera fram hur många människor det egentligen sitter på samma plan som jag? Den uteblivna trettondeplatsen ställer då till med mer bekymmer än vad den hade gjort om den existerat.

Ett av de konstigaste faktum jag hittat om denna mytomspunna dag är att det på något mystiskt sätt alltid är fullmåne när den trettonde infaller på en fredag. Men vad ser jag när jag tittar ut ikväll? Halvmåne.

Så mycket ger jag för de vidskepligheterna. Jag vill nu slå ett slag för siffran tretton. Borde vi inte i en demokrati som Sverige låta alla siffror vara lika värda? Nästa gång tar jag upp kampen igen, då för siffran sjutton.

måndag, oktober 09, 2006

Mitt Europa/My Europe/Mon Europe/Europea mea

Så här ser min Europakarta ut. Jag har besökt 15 länder, vilket blir 29% av Europa. Det finns alltså många länder kvar att besöka...
Prova att göra din egen karta!

This is my personalized map of Europe. I have visited 15 countries. 29% done, 71% to go!
Try making your own map!

Voilà ma carte de l'Europe. Je suis allée en 15 pays. Ca fait 29%... Ca veut dire qu'il faut encore faire des voyages!
Vous pouvez essayer de faire vos propres cartes.

Ecce carta europea... Men nej, längre kom jag inte på latin.


onsdag, oktober 04, 2006

Le kanelbulle suedois

Au jour d'hui c'est la journée du Kanelbulle, ici en Suède. Le kanelbulle est un gateau , très typique pour la Suède. C'est un avec de la cannelle dedans. C'est pour ca qu'il s'appelle kanelbulle. Kanel = Cannelle, Bulle = petit pain rond

Je suis en train de traduire la recette en francais, alors attendez un peu!


Le kanelbulle est le meilleur avec un verre du bon lait!

tisdag, oktober 03, 2006

Myspys

Den här helgen passade jag på att mysa ordentligt.
Pappa blev ett år äldre i lördags, så mamma hade fixat jättegod middag. Hon och Erik hade köpt en domkraft i födelsedagspresent, medan jag skaffade en CD-bok ("Den vita lejoninnan" av Henning Mankell) som han kan lyssna på i bilen.

På kvällen åkte vi till Eskilstuna på bio. När man är fyra personer med helt olika smak i familjen är det inte lätt att enas om en film, men till sist fick det bli den helt nya "7 miljonärer". Jag kan inte påstå att det var en jättebra kvalitetsfilm direkt, men det var kul underhållning för stunden.

När vi kom hem sent den kvällen var det riktigt regn- och ruskväder ute, vilket jag bara tycker är mysigt. Särskilt när man har gått och lagt sig, och kan ligga och mysa till regnets hårda smatter mot taket.

På söndagen letade jag reda på mina allra mysigaste kläder och placerade mig med en bok vid köksbordet för långfrukost. Sedan fick jag en hel massa tid att rinna bort då jag roade mig med att spela Backpacker 3 (vilket jag ju fyndat på Bokmässan). Det är både roligt, lite spännande och väldigt, väldigt allmänbildande. Jag lärde mig till exempel att nödropet "mayday" ursprungligen kommer från franskans "venez m'aider" (kom och hjälp mig).

Till sist gjorde jag också något matnyttigt: jag bakade kanelbullar. Degen är så tråkig, så den lät jag mamma göra, men resten skötte jag själv. Och jag får lov att säga att resultatet blev riktigt bra!

måndag, oktober 02, 2006

Jag och Ernst

Du är

Ernst Billgren
Trygghetsfaktor: 36 %

Du jobbar lite för att vara rörlig.
Det är ju bra på arbetsmarknaden, tänker du. Det är rätt tänkt.
Så du hänger med. Du är pigg på nytt, men vårdar dina gamla upptäckter.
Säkert lycklig i dina förhållanden. Kräsen utan att tappa perspektiven.

Lämpliga yrken: AD på reklambyrå, Stjärnjournalist på lokaltidning, Musiker.
Detta enligt ett personlighetstest jag tidigare hittade. Vad tycker ni? Jag känner mig visserligen inte som en Ernst, snarare som en Lovisa, men symptomen verkar vara desamma, haha!
Bilder från svt och min egen bildbank.

söndag, oktober 01, 2006

Jag är en gris!

Jag har ofta fått höra om den gång då jag, vid 2 års ålder (den 5:e juni 1989 för att vara exakt), kastade en smörgås på min pappa.
Han blev arg, och kallade mig gris.
Helt förtvivlad svarade jag:
"Jag är ingen gris, jag är ju ett barn. Jag är faktiskt Lovisa Stenström Maria".
Jag trodde att han faktiskt trodde att jag var en gris, och blev så upprörd att jag till och med sa mina namn i fel ordning.

Men nu vet jag att jag faktiskt är en gris på riktigt. På "Draw a pig" gjorde jag nämligen ett test. Man ritar en egen gris, och får utefter sin teckning ett utlåtande om sig som person. Så här ser min gris ut:



You drew the pig:

Toward the middle, you are a realist.

Facing front, you are direct, enjoy playing devil's advocate and neither fear nor avoid discussions.

With few details, you are emotional and naive, they care little for details and are a risk-taker.

With 4 legs showing, they are secure, stubborn, and stick to their ideals.

The size of the ears indicates how good a listener you are. The bigger the better. You drew medium sized ears, you are a good listener.

The length of the tail indicates the quality of your sex life. And again more is better! You drew small tail :)

Jag undrar vad det betyder att min gris äter kanelbulle!?