lördag, augusti 19, 2006

Den respekt- och regellösa realisationen

De senaste dagarna har vi haft stor utförsäljning i sportbutiken, och detta kommer att fortgå tills allt är slut. I torsdags hade vi en annons ute, och det märktes på en gång att folk läser tidningen i Västmanland, för det var många som hängde på dörren till öppningsdags. Därefter har ryktet antagligen spridit sig även till dem utan tidning, för vi har haft riktigt mycket folk i butiken.

En intressant sak jag lagt märke till är hur annorlunda många människor blir när det är rea på gång. Det är som om alla vanliga inofficiella regler hävs just för att det är fyndande på gång. Kläder rivs det i hit och dit, och ingen tycker att de borde plocka upp om något hamnar på golvet. Skräp kan man slänga omkring sig hur som helst, för det ser ju redan så rörigt ut på golvet. Om man tagit något från ett ställe i butiken finns det ingen anledning att hänga tillbaka det på samma ställe om man inte vill ha det - det skulle ju vara alldeles för jobbigt och långt att gå. Fastän kartongerna till de skor som söks står rätt framför personen i fråga är det mycket lättare att be någon ur personalen leta igenom dem, oavsett hur stressad sistnämnde redan verkar vara. Hur stort och tydligt det än står att varken öppet köp eller byte gäller på varorna, verkar de flesta tro att detta är undantaget just dem.

Mycket ska jag få vara med om innan jag blir förvånad... Det är verkligen intressant att iaktta sin omvärld, och i just detta inlägg syftar jag särskilt på kunderna i vår butik. Här följer några roliga exempel:

  • En liten kille kom fram till mig i kassan och sa: "Säljer ni ingenting som är gratis?"
  • En dam kom in och frågade: "Ursäkta, har ni inga jackor som inte är på rea?"
  • En herre försöker med hjälp av enstaka ord på svenska och lite teckenspråk förklara att han behöver ett paraply. Eftersom vi inte har några sådana förklarar jag detta men hjälper honom genom att skriva ned ordet paraply på en lapp, och föreslår att han ska prova med den på något annat ställe. Han går då bort till cykelverkstaden lite längre ner i butiken och håller upp lappen för min pappa, som ser lite oförstående ut.
  • Vid flera tillfällen har två kunder gått runt med varsin sko ur ett par och letat efter den andra skon, ovetandes om att en annan kund gör exakt samma sak. I nästan alla fall har det dock löst sig då skon bara visade sig passa en av kunderna - annars är jag rädd att de börjat slåss.

Det här är också ett jobb som sätter mitt minne på prov då och då. Eftersom jag bodde och gick i skola i detta lilla brukssamhälle fram till ca 11 års ålder är det mycket som har förändrats sedan sist, och invånarna i samhället likaså. Det händer därför titt som tätt att mina gamla lärare, tränare, föräldrar till barndomsvänner et cetera kommer in i butiken. Ibland känner jag igen dem på en gång, men i många fall får hjärnan arbeta på högtryckför att vaska fram namnet eller åtminstone situationen från vilken jag minns personen. Nu senast var min gamla dagmamma in, och vi bestämde att jag ska komma tillbaka och hälsa på henne och familjen någon dag. Jag har också under några av sommarveckorna jobbat tillsammans med min gamle fadder från lågstadiet, som kommit att spela en mycket stor roll i mitt liv - det var nämligen han som en gång lärde mig att knyta skorna.

2 kommentarer:

Lovisa Språkpolisa sa...

Aaaah, varför går det inte att ladda upp bilder? Jag har precis samma problem som Emma!

Erik Lindholm sa...

haha ær det sant det dær med skorna!

såna minnesværda stunder i livet!