OBS! OBS! OBS!

Om det inte har gått fram till alla, så ligger den här bloggen lite i dvala under Frankriketiden. Jag skriver något resedagboksliknande på La vie en France, så håll uppsikt där!

Här har du ditt liv

Bakom lås och bom står nu nästan allt jag äger, utom det som precis har tryckts ner i en gigantresväska, en stor ryggsäck och en liten ryggsäck. Nu bär det snart av!

Man tager vad man haver

Dagens i-landsproblem: att ha mer saker att packa ner än man har lådor att packa i. Lösningen? De fina korgarna som jag hade tänkt lämna kvar till Anna i bokhyllan fick nu i stället rycka ut som flyttlådor...

Åh Uppsala

Åh Uppsala. Åh Ebba. Åh alla andra fina vänner.

Det är kvällar som denna som gör att man definitivt inte vill åka härifrån! Det är nästan med en tår i ögat som jag skriver det här... Har lite Uppsalanostalgiplaylist på spotify i bakgrunden, och tittar igenom bilderna från gårdagens avskedsfest [orvar].

Eftersom både jag och Hanna nu beger oss till olika delar av Frankrike tänkte vi ha en gemensam hejdåfest med alla våra vänner, och tema Frankrike förstås. Det blev en kväll full av randiga tröjor, himmelsk crème brulée, kramar, sång och galen dans. Bryggan lät oss sitta hela gänget (vi var nästan trettio personer! - Peter sa att det kanske fanns en anledning till det, och jag tror faktiskt inte att han syftade på att folk var lättade att bli av med oss) i Övre bar för oss själva, och när vi hade ätit klart kunde vi bara gå ner och röja på dansgolvet, eftersom det var extrainsatt klubb. Jag och Hanna hade gjort ett litet sånghäfte med exempelvis "Feta fransyskor", "Elle encore" och den egenkomponerade "Hej alla vänner ifrån Uppsala och Nice och Paris", men Ebba gjorde en kupp och tog med sig ett eget sånghäfte som hon delade ut. "Au revoir suckers" stod det på framsidan, och inuti fanns förutom några små Frankrikekompositioner också en hyllningssång till mig och Hanna. Vi blev så oerhört rörda, jag grät till och med när hon sjöng den inför allihop, och jag känner att jag måste lägga ut texten här så att ni andra också får möjlighet att känna med oss. Melodin är "Av längtan till dig".

En liten kärleksförklaring

I en evighet levde jag som om Hanna inte fanns

Inte så konstigt för hon var i Strängnäs, i Linkan, i Asien

Men så plötsligt, på Lingvistik B, föddes vår romans

Hon blev min kursare, min vän, min sambo, mitt liv och min renässans

Tänk alla stenar jag kastat när du hållit vakt

All Måns Zelmerlöv du sjungit, och jag klappat takt

Vad ska jag göra nu, ja jag tror fanimej

Att jag får åka efter och hämta dig i Marseille

Och Lovisa - språkpolisen värre än en taliban

Jag drogs till dig för att jag ville koppa din studieteknik

Så vi sket i att plugga, och så gick vi ner på stan

Och tacka gud för att fula föräldrar alltid får så snygga barn

Tänk alla tentor vi klarat, fast vi fattat noll

Framförhållning, effektivitet - vår paroll

Vad jag ska sakna er två, dejtar nya på Spray

Och jag hoppas för er skull att ni kommer sakna mej

Ebba, det finns ingen bättre än du! Fantastiskt att få in så många internskämt på så få rader. Och jag lovar att du kommer att vara minst lika saknad <3

Efter middagen blev det Bryggan i alla fall. Vi trängdes i gigantiska barköer, och körde några klassikerdanser (bland annat "måltiden", "armen" och "Tjernobylbarn vilse i skogen"). Folk droppade av lite då och då, och jag kan inte ens hålla räkning på hur många Europavänner, språkvetare, svenskamänniskor och snerikingar jag sa hej då till igår. Det var en underbar kväll som jag sent kommer att glömma. Just nu känns det tungt, men jag tror att väl framme kommer jag att leva länge på det här.

Murphys lag

... fast inte riktigt så illa kanske. Men är det inte dumt ändå, att när min fina vän Susanna äntligen flyttar ner till Uppsala, då drar jag härifrån? Och ännu dummare att Suss flyttar från Umeå när vår gemensamma Lina-vän precis är på väg dit? Ogenomtänkt av oss, verkligen. Lite hann jag träffa Susanna i tisdags i alla fall, precis efter att hon flyttat in i sitt andrahandsrum (de som har någonstans att bo till hösten här i Uppsala ska tacka sin lyckliga stjärna för det säger jag bara!). Vi skrev in henne på Värmlands och åt sen busig glass vid ån. En vacker dag att visa upp Uppsala på!

"Familjens" kräftskiva

Uppsalafamiljen återförenades i måndags kväll i casa de Julia för lite kräftskiva. Jag behöver nog inte säga mer än att det blev vilt och nån glömde säga hejdå innan de gick, precis som förra året. Och lika kul som förra året var det också!

En rolig sak jag upptäckte när jag redigerade bilderna var förresten att man nog har olika anlag för det här med att få röda ögon. Vi med ljusa färger, dvs blå ögon, verkar ha lättare att få röda ögon på kort, men Rebecka lyckas med det på varenda bild! Blodsprutarn där...

Rörigt och rörligt

Veckans fototriss, som dessutom är en tävling, har tema rörelse. Det är något vi fick se mycket av under Rasmus kalas igår, så jag valde ut några bilder där han blir jagad av min lillebror, utan att nånsin släppa sina ballonger. Att det dessutom är världens gulligaste unge kan vi nog alla vara rörande överens om.

Nej det är ingen vanlig dag...

Igår var min sista dag på jobbet. Kanske inte sista dagen någonsin, som jag vill få det till, men åtminstone den sista för i sommar. Vad passar då bättre som avslut än ett riktigt kalas? Lillkusinen Rasmus fyllde fyra år, och nästan hela släkten var där. Vi satt ute vid Veronicas fina nostalgifik (Eastwood café) och hade det hur mysigt som helst. Först var det kakor och bullar, sen födelsedagstårtan som Sören hade gjort trots strömavbrott. Rasmus var så glad över alla presenter, speciellt en skördetröska han hade hade fått. Jag och Erik gav honom "Stora varförboken" och siffermagneter. Ballongerna som satt här och var verkade han dock uppskatta mest av allt! det blev lite kurragömma och monsterjagarlek innan jag och brorsorna åkte hemåt. Nu dröjer det säkert ett halvår innan jag kommer att träffa Stenströmmarna igen...

Födelsedagsbarnet

Veronica på trappan till fiket

Gästerna

Sören roffar åt sig fika

Blåsa ut ljusen kan vara klurigt

Glatt födelsedagsbarn med ballonger

Lillkusinen och mina två bröder

Jag lyckades till sist få Rasmus att stå stilla på ett kort

15, Rue du Pont Vieux

Vi har blivit med lägenhet! Jag hade lite mailkontakt förut med några av de andra som ska läsa kursen i Nice till hösten, och bestämde med en tjej (Elin från Västerås) att dela lägenhet. Nu har vi alltså äntligen fått tag på en. Skolan ordnar allt runtikring, så vi fick bara ett mailerbjudande med lite info om lägenheten att tacka ja eller nej till.

Det är typ en tvåa, så en av oss kommer att få sova ute i vardagsrummet, men det kan vi förhoppningsvis lösa på bästa sätt. Vi får väl bo där halva terminen var. Hyran var i alla fall lite lägre än förväntat (400 euro var i månaden), och lägenheten verkar riktigt trevlig. Den ligger på femte våningen utan hiss (så när jag kommer tillbaka till Majklockan kanske jag har vant mig av med hissåkandet), och verkar solig och fin med utsikt över Nices hustak. Minikokplattor och pyttekylskåp ser det visserligen ut att vara, men en egen tvättmaskin i köket tackar väl ingen nej till;)


Visa större karta

Visst ser det ut att ligga ganska nära stranden?

Det finns en fagrare glans någon annanstans

Redan på en dag lyckades jag pricka av flera punkter på listan (ny frisyr, ny resväska - midnattsblå och fin - och hälsa på morfar utanför Köping), och nu ska jag maila till Karine. Igår köpte jag dessutom lite mer kläder som jag ska försöka få med i den där resväskan. Omöjligt kommer det att bli! Jättelänge har jag tänkt att det ska bli så härligt med förlängd sommar (jag räknar med att september kommer att vara sommarvarmt och oktober kanske t-shirtvarmt i alla fall). Annars har jag ju knappt tid att använda mina sommarkläder, eftersom jag har speciella kläder på jobbet, men i år gav jag mig själv dispens att köpa lite extra. Nu när H&M-katalogen har kommit och det börjar kännas lite höstigt ute är det dock varma koftor och stickade klänningar jag är sugen på. Är inte det typiskt? Gräset är alltid grönare på andra sidan, eller nåt... Vädret är alltid varmare på andra sidan kanske.

Ko-mmunikation

Ett nytt fototrisstema (kommunikation), och jag kände mig lite inspirationslös. Vad för kommunicerande saker skulle jag kunna hitta här ute på landet? Jag såg mig omkring, och insåg att det är få djur som vill kommunicera och interagera med människor som kor. De är ju så himla nyfikna av sig! Jag tycker att man kan förstå en hel del av deras kommunikation i bilderna nedan. Vad säger ni?

"Vad är du för en?"

"Har hon nåt käk kanske?"

"Dags att dra, bruden"